Har en stund nu då jag verkligen känner för att bara uttrycka mina känslor. Depp shit inlägg, aight. sånt här är populärt. 

 

Kommer aldrig kunna ha en förståelse för falska människor, i ena sekunden är dom där för dig, älskar dig och behandlar dig som en familjemedlem, man berättar hemligheter för varandra för att man tror att personerna kommer hålla dom, man gör allt tillsammans som systrar/bröder, man är med varandra hela tiden och gör grejer man känner att man inte kan göra med någon annan. 

 

Personerna man kallade för systrar/bröder är inte där för dig längre, hatar dig och snackar skit om dig, skriker ut dina hemligheter och vill inte ha med varandra att göra längre och vill glömma allt man någonsin gjort tillsammans. Jag själv har kvar vänner sedan länge tillsammans, men snälla. utav alla dom vänner jag haft och som lämnat mig ensam, ok 2 av 100 är kvar idag. 

 

Älskar dom vännerna jag har idag, men jag kommer aldrig kunna lita på en människa fullt ut, inte längre. För allt som händer i dagens samhälle. Ska man inte kunna lita på en människa utan att personen lämnar dig? det är frågan jag ställer mig själv varje dag. Spelar faktiskt ingen roll hur människan beter sig när man möter personen första gången eller om man blir bästavänner i flera år, den dära andra mörka halvan som sårar en så sjukt mycket kommer alltid fram tillslut. Tjejen med en leende på läpparna, tjejen som det strålade glädje och lit ifrån och hon du trodde du skulle gå hand i hand med livet ut, hopp hej hon gör något du blir ledsen av, självklart är allt ditt fel och det slutar med att du är ledsen och får höra av alla andra allt hemskt hon säger om dig. Så fungerar bästis/vänner yadayada skap idag. 

 

Har varit med om så mycket svek i mitt liv vilket jag inte är ensam om, själv är jag inte medveten om ifall den sista överraskningen är slagen än, förmodligen inte. 

 

Kommer h*n tillbaka? Kommer h*n att inte göra så igen? Vill h*n träffa mig igen? Vad gjorde jag för fel? Är jag för ful för dom? För svag? eller vill dom bara inte ha med mig att göra, så himla många frågor utan svar.

 

Jag har personer jag saknar fortfarande, självklart. Medans jag också haft vänner jag faktiskt inte brytt mig om och bara varit ledsen över i stunden. När man själv blir lämnad är känslan i kroppen ganska värdelös, man tror att livet är halvt över när DEN bästisen du älskat och trott på så länge bara överger dig som luft och faktiskt aldrig kollar på dig igen. Ja, sånt är livet tyvärr, en himla dum vana i livet alla måste vara med om. Den som varit vän med en människa i 50 år utan att bråka och lämna varandra kan ju ta kontakt med mig så får ni en diplom eller nått, lol. 

 

Jag älskar dom vännerna jag har idag, dom som har bränts fast, gått in i hjärtat, ni känns i varje hjärtklapp -